Bra, bättre, bäst. Ibland går det helt enkelt bra. Det är roligt. Träffade en vän häromdagen. Vi pratade om åren som just varit. Det var roligt att träffas igen, men inte roligt att tänka på allt som hände de där två åren som just varit. Usch, vad mycket toktigt som hände då! Fast jag lärde mig en hel del, och så kom ju den lilla till oss. Det var roligt. Nu målar och plåtar jag igen. Det är roligt. Det vill jag fortsätta med.

RGB. Grundfärgerna. Läran om färger och dess betydelse. Det är mycket vi ska lära oss. Vad är konst? Finns det verkligen bra eller dålig konst? Hur mycket av det privat jaget måste komma fram? Hur mycket Zlatan är det i hans bok egentligen? Allt eller inget? Den lilla har galet humör, skitsur och överlycklig på 2 röda. Den stora stampar i golvet. Vi skrattar och springer ett varv till. Tur att det finns annat i livet också.

Jaha. Höstlovet lider mot sitt slut och jag kan bara säga att det varit ett mycket bra lov. Den stora, den lilla och jag har hängt ihop typ klockan runt, veckan lång. Det har varit hur mysigt som helst, men det här med egen tid skall icke underskattas... att sitta i stillhet, själv, och bara vila ögonen på något vackert och låta öron och själ känna tystnaden är något jag längtar väldigt mycket efter just nu. Hur som haver. En liten utflykt har vi hunnit med. Vi hälsade på hos en ytterst duktig kvinna som visade hur det går till när man blåser glas. Det är såå häftigt att se proffs in action! Den stora satt bara och gapade medans jag försökte plåta föreställningen. Den lilla missade dock showen. Vad göra då Jon Blund tittat förbi? Efteråt blev det lite tapas och ett glas kallt vitt. Det blev ett bra avslut på en skön dag. Nu är lovet över om några timmar. Snart börjar nya utmaningar.

Idag sade det pang. Jag gick in i något som inte var en vägg. Fast någonting gjorde iallafall att det blev tvärstopp. På förmiddagen fick jag och några andra ta del av en livsberättelse. Om hur man kan släppa taget om allt skräp många av oss drar omkring med. Sedan skulle vi böja järn som var 2 500 grader varmt. Det gick sådär. Det blev ett motstånd jag inte var beredd på. Små liv som växer upp möter också motstånd. Det gäller att våga, att stå stadigt och att vara beredd på motstånd. Det går. Det går vägen. Det fick jag veta idag. Igen. I veckan ska jag böja järn.

Det var länge sedan jag bloggade och det var ett tag sedan jag plåtade. Igår plåtade jag, idag bloggar jag... och det jag fick den äran att plåta var danslinjen på Gotland. Det var helt fantastiskt! Så himla underbart att se alla dessa vackra människor göra för mig helt obegripliga saker med sina kroppar. Dessutom till bedårande vacker musik. Det var knappt jag kunde ta några bilder, jag satt mest och bara gapade... Idag fick jag prova något jag aldrig gjort förrut. Det händer i och för sig varje dag på skolan, men att böja glasrör över en gasollåga var totalt nytt för mig. Galet svårt och roligt var det! Sedan bar det av till en fullständigt makalös gård en bit utanför Visby. Tror att vi alla fick med oss bara varma, härliga känslor efter det mottagandet!

Nu vill jag måla! Måla något stort och vackert jag också!

Det går åt en hel del tepåsar på konstskolan...

Vi snackar om barn. Vi samtalar om färg. Vi talar om tystnad. Vi konverserar mycket och bra. Jag var trött idag. Det gick dåligt att teckna. Jag tittade på en av mina kamrater. Hennes teckning var inte lik min, och jag förstod hur jag skulle göra nästa gång. Det blev bättre. Hon uppmuntrade mig. Jag tycker om att vara där jag är på dagarna. På kvällarna har vi det mysigt. Sover gott och längtar till imorgon.

Tack till alla ödmjuka, kunniga och fantastiska medmänniskor som verkligen finns där ute!

Jag har nyss träffat ett helt gäng, och jag bara njuter av deras kunskap och sällskap... tur att det är länge kvar på terminen!

Idag fick vi vår första uppgift. Temat för uppgiften var - ingång. Eh, jaha, tänkte jag. Det är lika bar att släppa på spärrarna och prestationsångesten med en gång. Inte snegla på de andra i klassen. Så kände jag en våg av självförtroende välla över mig och jag tog fem penslar och en himla massa färg och satte igång. Vid dagens slut hade jag ett litet embryo till min första "riktiga" tavla. Det kändes helt otroligt härligt!! Kanske är inte alla dörrar och fönster mot konstvärlden stängda, kanske öppnade jag någonting idag som, för mig, kan blir något stort. Det spelar ingen roll vad andra kommer att tycka och säga. För mig var/är detta stort och härligt, det är det som spelar roll. Endast!

Ibland är det som om någonting skymmer sikten. Livet känns skört som ett grässtrå. Människor runt omkring oss blir skjutna till döds. Folk svälter. Räntan går upp och ner och hit och dit. Alltid finns det något att oroa sig för. Hösten kommer med mörker och kyla. Hösten kommer med sprakande färger och nya möjligheter. Varför inte börja en kurs? Varför inte prova ett nytt te att mysa med i soffan med en ny bok? Ibland är skotten lösa, ibland överlever man...

På väg mot höst. På väg mot något nytt. Det har varit en bra sommar med festliga måltider, glada barn och vänner, flygturer och tågresor. Det har varit en sommar som vi sent ska glömma. Nu stundar en spännande tid, igen. Just i det här läget har vi aldrig varit tidigare. Jag sitter lugnt i båten och vet att allt blir så bäst som det bara kan bli.

Sommar och sol. Surfing och bad. Den stora har hoppat från högsta, den lilla har upptäckt att havet inte är så kallt och läskigt. Snart börjar ett nytt kapitel. Förskoleklass, dagis och nya utmaningar på konstskolan. Det kommer att bli en bra fortsättning på allt gott som varit denna sommar. Hösten närmar sig, det gör ingenting. Vi surfar vidare...

Yes. Idag blev en anna typ av dag. En väldigt mycket gladare dag... en nästan vacker dag då vädret var lagom och alla på stranden var trevliga och artiga. Den stora och den lilla får en bukett blommor av mig för denna dag... och väl hemma blev det också bra!

Näe. Idag var ingen rolig dag. 42 grader varmt typ, och ingen energi. En blå dag. Det hände inte ens något tråkigt... det hände liksom ingenting... det var bara så oerhört segt allting. Vi har lovat varandra, den stora och jag, att imorgon ska bli en annan typ av dag. Inte nödvändigtvis roligare, det är helt okej att ha tråkigt, men en annan typ av dag ska det bli. Den lilla hoppas nog på en mindre svettig dag. Mycket hår och full fart gör en populär bland flugor och mygg. Den lilla vill inte vara poppis bland dem. Nu så här när lugnet råder, tyst det är i huset... känns det ändå som sådana här dagar är välsingnade och välkomna de också. Allt behöver inte vara tipptopp roligt och spralligt hela tiden. Innan den stora åkte iväg till drömmarnas värld log vi mot varandra och sade fina små ord. Lilla handen i min, och så slutade dagen gott.

Fick en akut längtan efter att ha hund igår. Den stora har pratat länge och väl om hur härligt det vore att äga en lurvig liten hund, eller en stor, eller en korthårig, eller faktiskt bara vilken hund som helst. Det stora problemet för oss är nog att enas om ras och namn, för hund blir det. Kanske. Inte nu, men snart. Eller så inte. Vi får se. Tid och penger är bra att ha om man ska ha hund. Just nu är det lite dåligt med både tid och pengar. Lust och vilja är det också bra att ha. Det har vi mycket av. Ofta. Även tidigt på morgonen. Och sent på kvällen. I snöstorm. I höstrusk. Jo, det ska nog lösa sig. Kanske är det bra med en liten variant? Eller en stor, som inte bjäbbar så mycket... Springa är roligt. En snabb hund ska vi ha. Fast det är ju också lite tröttsamt. Kanske en inte så himla aktiv ras är något för oss? Vad skönt det är att ha lite att fundera på...

I nöd och lust, heter det. Hur orkar man i nöd att stå vi den andres sida, hur orkar man försvara och stå upp för sin partner även i nöd. Det kan ju vara nog så svårt att stå upp för sig själv. För några dagar sedan fick jag mig en ordentlig "hårtork". En rejäl utskällning med andra ord. Min älskade stod vi min sida och gjorde allt för att försvara mig, men till slut stod jag ändå där själv. Långsamt plockade jag ner den arga personens argument, jag visste vad jag sagt och vart jag har mitt hjärta. Till slut log vi åt varandra och sade hej då. På kvällen pratade jag och min älskade om vad som hade hänt. Vi var rörande eniga om att det blev tokigt och att vi stod enade. Några dagar senare fick jag en liten ursäkt och vi förstod att även där stod man upp för varandra. Det är stort att våga stå upp för sig själv och för andra. Häromdagen plåtade jag ett bröllopspar. Dom såg lyckliga ut. Mina föräldrar har varit gifta i 51 år. Med mycket lust klarar man också nöden.

Jag vill också kunna spela saxofon! Har inte speciellt mycket taktkänsla, men det borde väl kunna gå ändå...? Är det ingen där ute som kan lära mig?

När blir man flygfärdig? Egentligen. Kan man bli det? Helt och hållet. Jo, nästan iallafall, det tror jag nog. Jag tror att om man gör saker ärligt och från hjärtat, då ökar möjligheterna till att dina egna vingar bär dig dit som är bäst för dig. Fast även om man flyger och vingarna bär behöver det inte innebära att man inte har fötterna på jorden...

Tänk att en enda mening, ibland ett enda ord kan förändra allt. Till det sämre. Till det bättre. Jag fick höra en gång av en mycket närstående person att jag inte kunde räkna. Detta har sedan dess förföljt mig som ett spöke, och jag tror mig fortfarande inte kunna räkna. Eller sy för den delen. Det fick jag också höra av samma person. Fast ibland kan det gå åt andra hållet. En mening, ett ord av en relativt närstående person, och jag är på väg att göra något jag aldrig trodde jag skulle våga. Nu vet jag att jag är på rätt väg, och det tack vare en mening, ett ord. Äntligen ska jag och havet bli ett, äntligen vågar jag tro det! Tack! Tänk er därför noga för vad och hur ni säger saker, kanske framför allt till barn. Meningar och ord fastnar, och kan göra skillnad. Våga tänka efter, våga vara eftertänksam, låt det ta tid. Det gör skillnad.

Jag trodde aldrig det här om mig själv, om jag ska riktigt ärlig. Jag trodde inte att jag skulle törsta efter mer kunskap så här snabbt efter avslutad kurs. Kanske är det så att det är just då som hungern efter mer är som störst, jag vet inte, men jag trodde inte att det skulle bli så för min egen del. Fast nu vill jag ha mer kunskap. Nu hoppas jag att flitets lampa skall lysa även i höst. Konstigt är det. Men också härligt. Det är ju roligt att kunna saker. Roligare att kunna saker riktigt bra. Förhoppningsvis gör jag det snart. Förhoppningsvis slutar jag inte efter det. Mer ska ha mer... Jo, men det går att få det utan att trampa andra på tårna, utan vassa armbågar. Jag vill visa att det går. Jag vill ju bara bli riktigt bra på det jag vill hålla på med. Jag vill aldrig sluta.

Jag vill inte bita i det sura äpplet. Jag vill utvecklas och bli bra på att ta konst (iga) bilder.

Jag är i mål. Jag har avslutat det jag påbörjade för mer än två år sedan. Det har var en krokig väg, inte alls så rak och lätt som jag faktiskt trodde. Lite snett och vint har det varit, lite motgräs och en del självmål. Nu är jag trots det i mål, och lite längre bort finns det ett nytt mål att nå. Jag hoppas vägen dit innehåller lite mindre uppförsbackar. Jag gick i mål av egen kraft, men jisses vad jag har gråtit och slitit. Tack alla vänner, tack fina lilla familj, tack alla er som hjälpt mig på vägen. Utan er hade det varit oändligt mycket tyngre. Nu är kraften åter, känslan av att något nytt och bra är på ingående är stark och tydlig. Jag vill försöka göra färre självmål, jag vill försöka nå ett nytt mål igen, även om det just nu är lite långt borta. Jag är beredd att satsa igen. För att du är med mig.

Var på fest i helgen. En härlig fest. Det är verkligen så att allting är inte över och förbi bara för att det tar slut. Det är verkligen så att det kan vara en början på något nytt. På något härligt. Igen. Att våga satsa på nytt är häftigt. Modigt. Härligt. Inte dumdristigt eller jättesvårt. Jo, det är jättesvårt innan man vågar tro på sig själv och andra. Jobbigt och svårt innan tilltro och kärleken får ta över. Då går allting lätt och enkelt. Det visade den här festen. Att modet att våga satsa på kärleken igen är större än att fega ur. Hurra till alla modiga människor!! Kraft till alla att våga vara modig! Hurra för vår och sommar igen. Solvärme och humlesurr. Hurra för livet!