Slut. Utställning. Konst. Konstigt blir det när allt snart är över. Utställningen. Ja, utbildningen är ju också snart över, men förhoppningsvis slutar jag inte lära mig nya saker för det. Det är kul att lära sig nya saker om sig själv och andra. I lördags lärde jag mig massor till exempel. Som att det är kul att åka buss mitt i natten. Det är bara att slummra in en stund i vetskap om att någon annan tagit över ratten ett tag. Att det är härligt med fina vänner har jag vetat länge, och i lördags fick jag det återigen bevisat för mig att jag verkligen har fina vänner. Tack kära ni! En spännande helg är över, en lång dag lider mot sitt slut och jag är trött... men boken kallar och jag har bara några sidor kvar, så än är det inte riktig dags att stoppa sömntåget. Men väl bloggandet!

Varning! Varning för askmoln från vulkan, varning för svallvågor från fartyg, varning för snö... det finns mycket som är farligt som samhället måste informera oss om. Jag hade tänkt att det här inlägget skulle handla bara om otrohet, och jag kommer snart till det, men först måste jag berätta att jag hörde en debatt på radion om detta askmoln som ställer till det för flygbolagen runt om i Europa. En reporter frågade en islänning om han var rädd. Mannen från Island svarade att han inte alls vara rädd, det är ju som det är med dessa vulkaner på denna ö, dom finns, och det är inte precis vi som tryckt på knappen så att dom börjar leva. Nej, han var inte rädd, däremot var han orolig för alla bönderna som har sina betesmarker och åkerjord i närheten av vulkanen. Hur ska dom nu överleva?
Jag blev lite glad. Han tänkte inte på sig själv så mycket, han tänkte att det som sker i naturen är ganska naturligt, men framför allt tänkte han på sina medmänniskor, bönderna som nu kanske inte kan fortsätta leva på sitt jordbruk på grund av all lava som förstört deras marker.
Fler borde göra som den mannen. Att bry sig om. Andra. Naturen. Kanske kan samhället varna för egoism? För otrohet? Kan inte låta bli att fundera på om det här med det eventuellt inställda bröllopet mellan Jonas och Madeleine. Jag ska inte komma med några moralkakor då jag verkligen inte känner till någonsom helst fakta i detta fall, men hur tänkte han? Vad är väl en bal på slottet? Vad är väl halva kungariket mot en natt med en okänd kvinna? Ja, det får bli som det blir med det där, jag är i alla fall lyckligt gift och väldigt nöjd med mitt liv som (fattig) student med drömmar om ett radhus på 107 kvadratmeter, en katt och en hund...

Övergrepp, kyrkan, präster, Gud, förlåtelse, pojkar, flickor, det är bara så jävla hemskt...

Äntligen! Nu är det dags att byta vinterdäcken mot sommardäcken! Det är jättehärligt, det betyder ju att sommaren är i antågande, och jag tror att just denna sommar kan bli den bästa... så klart, eftersom det är jag själv som kan påverka hur sommaren ska bli. Okej, jag kan inte påverka vädret, men jag kan påverka hur jag reagerar på en regning dag till exempel. Jag kan bli förbannad eller glad eller arg eller, ja, ni fattar. Bara jag kan styra mina reaktioner. Det kan verka läskigt att ha det ansvaret över sitt eget beteende och liv, men jag tycker det är skönt. Jag får ju bestämma...

Jag har alltid haft en dröm att dra iväg tvärs över hela Amerika i en bil som Sue Ellens, med kameran och familjen som sällskap. Plåta, plåta, plåta, skratta, äta gott, må gott, upptäcka saker, lära mig saker, leva livet helt enkelt. Så är jag på väg från Visby till Hemse, jag tror vägen jag kör kallas innervägen, och så plötsligt ser jag den - den gamla nedlagda macken - och jag förstår att min dröm finns rakt framför mig, här och nu, det liv jag lever är som en dröm, min dröm... Jag ler och tänker - ja, banne mig! Gräv där du står och du kommer långt...

03.15... alla är vakna... den första vill ha honungsvatten, den andra har magknas... jag fixar honungsvatten och den första säger -" va mysigt att vi är vakna alla fyra, det är ju som att vi har picknick mitt i natten!"
04.45... jag är vaken, lyssnar på fåglarna som sjunger "It´s a beautiful day"...
06.13... ska jag gå ut och springa eller köra ett yogapass? Det blir inget av det för jag somnar om tydligen.
07.15... den första vaknar och det är dags att börja en ny dag...
09.15... It´s a beautiful day och vi tar oss en cykeltur i vårsolen...

Vem vet vad som väntar runt kröken, vägen kan tyckas rak och tydlig, men plötsligt händer något oväntat och livet tar en annan väg... var inte rädd, det är som det ska... våga bara följa med, det mesta brukar lösa sig till slut...