Häng förövarna högt. Spika upp dem på allmän plats för bespottning. Nej. Det är inte lösningen på problemet. Hjälp förövarna. Ta hand om de utsatta barnen, vänd dem inte ryggen. Våga stå upp som vuxen, våga prata, våga hjälpa, vägra ge upp. Patrik Sjöberg har gett dessa övergrepp ännu ett ansikte. Förbannat illa ser det ut. Vill blunda, får inte. Våga se, våga lyssnar, orka hjälpa. Vägra tystnad.

När jag ser i backspegeln ser jag tillbaka på en tid som varit väldigt tuff, men också lärorik. Nu har nya dörrar öppnats, nu kan jag ana att något bra är på gång. Jag ser färger igen. Det är lätt att bara se med ett öga, att blunda lite för sanningar som kanske sägs bakom din rygg. Vågar man släppa sargen och öppna ögonen kommer livet till en. Kliv ut ur skuggan, kliv in i solljus och värme. Ta vara på ditt liv. Ta hand om dig, om kärleken och om dina riktiga vänner. Lev fast det det är svårt.

Jag var på ett möte idag. Jag blev glad där och då. Det finns härliga människor där ute som ser och hör andra människor. Som vågar tänka lite mer, lite annorlunda. Tänka på de som finns i närheten, runt omkring. Tänka på det som är viktigt. Tänka på hur man kan underlätta för människor att mötas. I samtal. I lugn och ro. Tack för att ni finns! Var på ett annat möte i förrgår. Jag blev ledsen där och då. Det finns de som är ute efter att korsfästa dig. Det finns de som vill röka dig inne, som vill kväva dig. De finns de som inte ser, som inte hör. Fast i deras sällskap vill jag inte vara, så jag öppnar ett fönster och kliver ut. Ut till mina vänner, till min familj. Tack för att ni finns!