Vi har två vänner som idag ligger på operationsbordet. Kanske just i denna stund. Tankarna är hos dom och vi håller tummarna för att allt går väl för dem. Förhoppningsvis kan de sedan fortsätta sina liv som dansanta cirkusprinsessor :-)

Denna eviga väntan... jag håller på att gå sönder av denna eviga väntan...

Tur för alla att jag idag, för tredje dagen i rad, lyckats yoga på morgonen, och dessutom har jag simmat, så idag är jag ändå hyfsat tillfreds...
Läste i en bok av en av mina favoritförfattare -Håkan Nesser - att om man bara har tålamod löser det mesta sig till slut. Huvudpersonen i boken, Ante Waldemar Roos, hade i trettio år lämnat in samma tipsrad, och vad händer en dag, tror ni? Jo, han vinner två miljoner så klart. Om Fru Fortuna är med mig också, om allt går som jag hoppas, kommer det nog att kännas som om jag vunnit två millar. Visst kan jag ta mig vidare även om det blir en nitlott, men det skulle vara så himla mycket bättre med en vinst. Så klart. Nu kan jag bara hoppas att min väska kommer på bandet snart... jag vill åka uppför i karriärrulltrappan, inte nedåt...

I en av DN:s söndagsbilagor finns det alltid ett resereportage, och jag trillar dit varje gång. Kolla, säger jag, skulle det inte vara mysigt att åka hit?? Jag får en lätt skeptisk blick tillbaka. Jo, älskling, det skulle det, men kanske inte nu i år... Nu kanske jag inte borde vara så deppig då jag ju faktiskt varit iväg en sväng, jag har fått min vy från ett hotellfönster, jag har fått smaka på annan mat och jag har njutit i ett annat land.
Ett nytt år närmar sig och det känns bra, tror som vanligt att nästa år blir ett bra år. Året som nu bara har några dagar kvar har inte på något sätt varit dåligt, vi har fått en liten gudagåva till och vi har vänner här och där som hejar på oss. Vi har sagt till varandra att nu är det dags att förvalta allt det vi har, och även om det är lite till att ordna med, så är det ju liksom livet. Det stannar inte av bara för att vissa saker löser sig.
Sitter fortfarande som på nålar och väntar på ett viktigt svar, men jag lyckades yoga igår, så jag är sååå lugn och fin... (tur att ni inte ser mina korsade fingar)

Ungefär så här såg det ut på ön vid den här tiden förra året... det var mörkt och kallt, inte snöigt och vitt. Nu är det inte långt kvar till julafton, men det finns annat att vänta på än tomten. Trodde i min enfald att allt nästan var i hamn, men icke då. Det finns visst någon säkring eller nåt som går in och bryter flödet just när det börjar lossna. Jag har väntat sedan i slutet av november, det är en evighetstid för en sådan som jag som lider av måste-veta-nu-sjukan. Många väntar på klapparna, och visst är det kul att få paket, men jag hoppas mer på att få en klapp på axeln och lite mer att göra... Ikväll ska jag försöka yoga, så att jag kan vara lugn och sansad hela dagen (och kvällen) ifall jag inte får veta något imorgon heller... jag hoppas att bilen inte kör i diket och att det snart blir grönt ljus för mig. Rött är inte alltid rätt, inte ens så här i jultid...

Snart är det nytt år igen. Det är dags att börja fundera på vilket nyårslöfte som ska gälla för 2011. Mitt blir definitift att fortsätta att försöka få in yoga som en del i mitt liv. Nu när livskarusellen snurrat lite för fort och mycket igen heter hjälpen inte piller, utan yoga.
Den lillas löfte blir förmodligen att lära sig gå på egna ben. Vi hejar ivrigt på hennes försök, ryggont har vi haft länge nu... Vad den stora har för löfte vet man aldrig, det är mycket som är på heder och samvete just nu, men jag hoppas det blir att inte rymma hemifrån...
Jag ska som sagt försöka få till det här med yoga. Vet inte hur många gånger jag kommit igång och sånär börjat känna den där underbara lättheten i kroppen, och så bara tappar jag bort flytet. Att ta ett varv i spåret, en halvtimme på gymmet, det går hur bra som helt, men en timme på mattan är svårt. Därför ska jag utmana mig själv, för min egen skull...