Det lutar åt att jag blir uttagen. Snart kan det vara jag som kör stora, stora bilar i hög fart. Fast i lördags var det nära att jag tryckte på stopp knappen. Jag var så himla trött att jag inte ens orkade gosa med den stora. Vi hade bullat upp inför TV-festen, men det hela slutade med att vi pinade oss igenom sista halvtimmen. Jag var totalt slut i kropp och knopp, men ändå väldigt stolt och glad. Jag hade under veckans gång gjort saker jag aldrig trodde jag skulle göra, eller klara av. Att hoppa i plurret med simfötter och torrdräkt i hamnen bland båtar och isflak är inte direkt något jag ser mig göra bara så där. Fast det gjorde jag minsann. Och (alla) överlevde. Tack alla fina kompisar och utbildare. Utan er hade jag inte fixat hoppet! Nu ser jag fram emot resten med skräckblandad förtjusning. Det blir inte lätt, men jag ska kämpa hela vägen, så får vi se om det räcker. Godnatt på er alla där ute.
