Välkommen till oss, Carl Dobby Diego, Alice lillebror! Med hög svansföring och stort hjärta tog han oss med storm igen. Saknaden av Alice kommer alltid vara stor, det var en ynnest att ha fått lära känna henne. Fast generna har hängt med även till Dobby. Lika fin, lika snäll, lika underbar. Så pigg, så glad, så lyhörd. Det här kommer att bli bra det här också. Oändligt tack till fantastisk familj som återigen lyckats med en hund. Ni finns alltid i våra hjärtan ni med.

Rut Alice Caroline Milton, 2012-07-30 - 2014-06-12. Oändligt älskad. Oändligt saknad. Tack älskade lilla vovve för allt du gav oss. Du är alltid med oss i våra hjärtan. Vila i frid underbaraste lilla vän.
Stort tack också till fantastiska vänner runt om oss för all hjälp, kärlek och omtanke. Tack för ilfarts skjuts, telefonsamtal, kramar och fina tankar. Tack.

Näe. Idag är ingen bra dag. Har tråkigt. Ute strålar solen och jag försöker leka att jag är i Brasilien. Snart börjar det. Snart börjar fotbolls VM. Inte ens det kan locka fram ett leende. När ska det börja för mig?? När ska de blå dagarna bli färre? Kämpar, kämpar in i kaklet. Sju långa kilometer sittandes på roddmaskinen på gymmet. Sådant brukar funka. Fast näe. Inte denna gång. Röriga tankar, färgerna och allting i oordning. Hunden svettas och har nog lika tråkigt som jag. Ingen ordning på tankarna. Gräsklippare och trimmers på gården skriker oljud hela dagarna. Blir galen!! (fast de gör ju bara sitt jobb!!)Stäng dörr till framsteg. Ingen glad min. Snart börjar det. Snart börjar framstegen komma... fast jag behöver nog lite pepp...

Han har gjort det igen, denne Petter Northug. Denna gång på allvar och på riktigt. Han har gjort sig skyldig till ett ytterst allvarligt brott och tidningarnas rubriker är stora och svarta. Skidstjärnor uttalar sig och undrar hur dum, dummare, Petter kunde vara så omdömeslös. Norges statsminister säger att Petter minsann får ta sitt straff som alla andra. Vi är ju alla lika inför lagen heter det ju. Petters sponsorer har krismöte. Bilder på Petter ska bort, bort från norska skidlandslags bilar och websidor.
Killen som vunnit det mesta i skidväg för sitt land har blivit svarte Petter med hela det norska folket.
Ett misstag och du är ute. Det blåser hårt på toppen. När han kanske som mest behöver glada tillrop, när han kanske mår som sämst, när han inte längre fixar att träna livet ur sig för att ta den där medaljen som folket kräver av honom, vänder sig folket mot honom. Klart är att Petter borde gjort ett annat val, tagit en kaffe och en taxi hem, det som han har gjort är inte alls bra på något sätt. Han och andra kunde ha dött. Fast kanske ska man inte döma så fort. Kanske har Petter på andra sätt tidigare försökt signalera till omgivningen att han inte mår så bra. Kanske tog han i lite för mycket denna gång? Rattfylla är inte att leka med. Jag vet alldeles för lite om Petter Northugs (privat) liv och om olyckan, men av det jag läst i dagens media finns där inget om att han kanske behöver hjälp och stöd. Det är mest synd om sponsorerna och barnen som har/hade Petter som förbild. Kanske kan detta bli en tankeställare för sponsorerna om hur de ska agera i fortsättningen. Vilka krav kan man rimligen ställa på en människa? Kanske blir det en tankeställe för alla dessa barn och ungdomar om hur det kan vara "där på toppen". Vad innebär det att tjäna en säck med pengar? Hur mycket och hur länge ska en  människa orka prestera?  Jag kan bara hoppas på att Petter orkar komma igen, hoppas att det finns någon där ute som vill hjälpa honom på riktigt. Det är han värd. Han och alla andra som kämpar på med sina liv, alla vi som snubblar och kraschar ibland, alla vi som inte gör så smarta val ibland, alla vi som lever här och nu omkring dig. Vi och alla behöver bli sedda och älskade med fel och brister. Inte bara när vi vinner.

Nej. Stopp. Det räcker nu. Återigen har det meningslösa våldet slagit till. Många ropar nu på SvFF, på  fotbollen och samhället att de ska ta tag i problemet med det meningslösa våldet. Är inte helt säker på att det är fotbollens fel och att SvFF måste tag i med hårdhandskarna för att lösa problemet med det meningslösa våldet. Samhället däremot är ju VI. VI som lever här och nu, i Stockholm, Helsingborg och på andra platser. VI kan alla göra något åt det meningslösa våldet. VI kan alla lära våra barn, och vuxna för den delen, att knivar, pistoler och basebollträn sällan eller aldrig löser en konflikt på ett konstruktivt sätt. VI kan alla försöka tänka ett varv till innan vi hatar någon, något. AIK:s Black Army drog tillbaka (BRA gjort! Fast varför trycka upp en sådan t-shirt överhuudtaget??) en t-shirt dom tryckt upp inför mötet mot Göteborg. På t-shirten stod  "hata, hata, hata Göteborg". Nej, det är ingen harmlös ramsa som bara skriks på en fotbollsarena. Det är inte ett roligt inslag i duellen mellan fansen. Det är inget man efter matchen bara kan skratta åt och rycka på axlarna. Det är ord som "hata" och "döda" som barn, ungdomar och vuxna pumpas med dagligen i olika spel, på TV och idrottsarenor. Att få bort dessa ord och liknande kan så klart vara svårt att få bort från TV och andra medier, men supportrar för de olika lagen skulle kunna göra gemensam sak i att sluta med "hata" ramsor på arenan till exempel. Om alla supporterklubbar runt om i Sverige satte sig ner och snackade ihop sig om hur de vill att det ska låta från läktarna, att nidramsor om andra laget, om andra lagets spelare, inte får förekomma kanske klimatet runt matcherna skulle tes sig lite mindre hotfullt. Om barn, ungdomar och vuxna får höra positiv pepp om sitt eget lag från sina supportrar och positiv pepp från motståndarnas supportrar tror jag att stämningen skulle bli lite trevligare. Ett sådant initiativ från supporterföreningar skulle dessutom sända ut signaler att fotbollen och SvFF försöker göra något åt det meningslösa våldet. Detta initiativ skulle heller inte kosta något alls. Att ändra en ramsa från "hata Göteborg" till "heja HIF" kostar inget. Det är faktiskt helt gratis. Jag tror att stämingen på läktarna blir gladare om supportrarna gav positiv energi till sitt egna lag istället för att lägga energin på att hata motståndarna. Och fotbollen, SvFF och samhället är ett. VI har alla ett ansvar att säga ifrån när någon slår, kallar en för "jävla idiot", eller sparkar någon som ligger. På skolgården, i lekparken, på gatan. Det kan så klart vara lite läskigt att gå fram och säga "stopp, lägg av!", men det är ännu läskigare med det meningslösa våldet...

 

 

Häromdagen kraschade den stora. Åksjuka slog till på bussen in till skolan. Snäll vän tog hand om den stora och såg till att den andra vuxna fick styra upp det hela eftersom den andra hade jour. Igår pajade bilen. Spindellederna var slut. Snäll man fixade tillfällig bil. Idag snöblandat regn. Idag ringde telefonen. Den stora har rasat i backen med huvudet och knät före. Snäll vän tog hem den stora. Idag jour så snäll granne får ha "bakjour" och hämta den lilla på dagis. Den andra vuxna kommer sent så snäll granne får ta hand om den lilla om det blir larm. Ikväll jour slut, så vi kan hämta den stora hos snäll vän. Med den tillfälliga bilen.

 

Kärlek och tusen tack till vänner, goda fina grannar och bilfixarman för att ni finns!

 

Besökte Sveriges huvudstad i helgen. Tempot var högt, många människor på samma plats som vi, många att anpassa sig till, många tider att komma ihåg för att göra vistelsen så effektiv som möjligt. Det är skönt att byta tillvaro ibland, få nya intryck, nytt perspektiv på saker och ting. Lyckades sno åt mig några minuter för mig själv, hann sitta ner för några sekunder på parkbänk och reflektera. Kom fram till att jag/vi har det bra. I huvudstaden och på ön. När vi kom hem igen till vårt, stod där en kruka färsk timjan och ett kort med texten "Välkomna hem". Varm i hjärtat och glad i själen blev jag/vi. Vilka vänner. Borde göra likadant oftare. Ge en blomma till en vän. Just nu har vi några som behöver extra kärlek. Sänder med telepati goda tankar och krafter till dessa vänner. Vi kämpar med er. Finns där. Alltid.