Näe. Idag var ingen rolig dag. 42 grader varmt typ, och ingen energi. En blå dag. Det hände inte ens något tråkigt... det hände liksom ingenting... det var bara så oerhört segt allting. Vi har lovat varandra, den stora och jag, att imorgon ska bli en annan typ av dag. Inte nödvändigtvis roligare, det är helt okej att ha tråkigt, men en annan typ av dag ska det bli. Den lilla hoppas nog på en mindre svettig dag. Mycket hår och full fart gör en populär bland flugor och mygg. Den lilla vill inte vara poppis bland dem. Nu så här när lugnet råder, tyst det är i huset... känns det ändå som sådana här dagar är välsingnade och välkomna de också. Allt behöver inte vara tipptopp roligt och spralligt hela tiden. Innan den stora åkte iväg till drömmarnas värld log vi mot varandra och sade fina små ord. Lilla handen i min, och så slutade dagen gott.
Fick en akut längtan efter att ha hund igår. Den stora har pratat länge och väl om hur härligt det vore att äga en lurvig liten hund, eller en stor, eller en korthårig, eller faktiskt bara vilken hund som helst. Det stora problemet för oss är nog att enas om ras och namn, för hund blir det. Kanske. Inte nu, men snart. Eller så inte. Vi får se. Tid och penger är bra att ha om man ska ha hund. Just nu är det lite dåligt med både tid och pengar. Lust och vilja är det också bra att ha. Det har vi mycket av. Ofta. Även tidigt på morgonen. Och sent på kvällen. I snöstorm. I höstrusk. Jo, det ska nog lösa sig. Kanske är det bra med en liten variant? Eller en stor, som inte bjäbbar så mycket... Springa är roligt. En snabb hund ska vi ha. Fast det är ju också lite tröttsamt. Kanske en inte så himla aktiv ras är något för oss? Vad skönt det är att ha lite att fundera på...
I nöd och lust, heter det. Hur orkar man i nöd att stå vi den andres sida, hur orkar man försvara och stå upp för sin partner även i nöd. Det kan ju vara nog så svårt att stå upp för sig själv. För några dagar sedan fick jag mig en ordentlig "hårtork". En rejäl utskällning med andra ord. Min älskade stod vi min sida och gjorde allt för att försvara mig, men till slut stod jag ändå där själv. Långsamt plockade jag ner den arga personens argument, jag visste vad jag sagt och vart jag har mitt hjärta. Till slut log vi åt varandra och sade hej då. På kvällen pratade jag och min älskade om vad som hade hänt. Vi var rörande eniga om att det blev tokigt och att vi stod enade. Några dagar senare fick jag en liten ursäkt och vi förstod att även där stod man upp för varandra. Det är stort att våga stå upp för sig själv och för andra. Häromdagen plåtade jag ett bröllopspar. Dom såg lyckliga ut. Mina föräldrar har varit gifta i 51 år. Med mycket lust klarar man också nöden.
