Djurkupé. Det trodde jag inte, men så helgen så blev det så. Vår lilla Alice kan ju inte ligga kvar i bilden. Så det fick bli djurkupé. Det var roligt. Det gick bra. Alice sov eller busade nästan hela resan, den lilla busade bara och den stora bara sov. Det känns bra att Alice har kommit till oss. Nu kör vi! Som den lilla brukar säga...
tisdag 11 december 2012
tisdag 27 november 2012
måndag 19 november 2012
torsdag 15 november 2012
fredag 9 november 2012
tisdag 30 oktober 2012
Blä. Idag säger hela mitt jag blä. Tittar ut genom fönstret och ryser. Inte kul väder. Inte kul att känna sig blä. Lyssnar på oändlig musik, det är så vackert, så rysligt vackert att jag nästan gråter. Fast ändå hör jag mig själv säga blä. Inte till musiken utan till mig själv. Säger jag blä tillräckligt många gånger förlorar det kanske sin kraft... Jag får prova helt enkelt. Bläääääää, blääääää, bläääääää.
måndag 29 oktober 2012
Nej. Det är inte varje dag jag är nummer ett i den storas liv. Det känns som jag ett tag nu varit ganska gratis. Utvisad. En riktig skata. Usch! Det är inte alls roligt. Fast säkert nödvändigt för att allt ska bli bra till slut. Ja. Så är det (nog). Den stora håller på att bli större. Växtvärk i huvudet mer än i benen. Mycket tankar om stort och smått. Den lilla trummar på och tar väl hand om sina små bebisar. Varje dag och varje minut. Precis som det ska vara. Kärlek och omtanke varje dag och varje minut. Hur jobbigt och snurrigt det än kan vara. Kärlek och omtanke. Varje dag och varje minut. Då växer vi tillsammans. Ja. Så är det.
tisdag 23 oktober 2012
Ordna fram frukost. Byta tallrik. Torka mjölk. Byta felaktig sked. Klä den lilla. Byta byxor. Packa ryggsäck. Byta tröja och byxor.Busa. Diska. Byta strumpor. Bädda. Cykla till skola och dagis. Sortera tvätt. Tvätta. Vara ute i skogen. Klappa hundar. Plåta fasader i Hemse. Träna. Läsa bok. Kolla mejlen.(inga svar). Laga mat. Diska. Ge grannes kanin mat och vatten.Pussas. Hämta barn. Borsta tänderna. Hänga tvätt. Dricka kaffe. Bädda rent. Se på fotboll. Redigera bilder. Skicka sms. Surra i telefon. Ta ner tvätt. Busa. Klä av och på den lillas Pippi 200 gånger. Lägga pärlplatta med stora. Plocka undan. Fixa fram ritpapper. Fika. Leka häst. Pussas. Busas. Frossa äppelkaka. Hacka lök. Koka broccoli. Handla. Handla en gång till. Vassa pennor.Snicksacka med gamla damer. Duscha. Styra upp morgondagen. Diska igen. Hämta plåster. Pussas. Fixa med Pippi igen och igen. Pussas. Skratta. Leka kurragömma. Mera ritpapper. Läsa Pippiboken fem gånger. Leta pennor. Hjälpa stora med läxan. Leta korkar till pennor. Lägga fram gympakläder. Skriva kom-i-håg-lappar. Ordna lagom varmt bubbelbad till stora och lilla. Torka upp mjölk. Byta ställe på plåstret.Torka upp efter lagom varmt bubbelbad. Fixa med film. Göra äppelklyftor. Byta film. Lägga in tvätten. Byta film. Hämta vatten och mjölk. Byta kanal. Borsta den storas hår. Fixa Pippitofsar. Busa.. Byta nattlinne.Ta bort Pippitofsar. Kolla schoolsoft. Byta jourvecka. Täcka upp annans jourvecka. Skicka mejl. Betala räkningar. Skicka ett till mejl. Fattar inte varför jag är så trött vid 20 tiden... och hur andra gör för att hinna med Facebook...
söndag 14 oktober 2012
måndag 8 oktober 2012
Var i Stockholm i helgen. Det var roligt. Det finns mycket där som inte finns på ön. Helskönt att på tre timmar kunna byta värld. Att ha tillgång till olika saker. Kanske är det en sådan sak som gör att jag i vissas ögon uppfattas som bortskämd. Möjligheten att kunna växla mellan puls och lugn. Att jag sedan själv sett till att få det så, och det inte utan blod, svett och tårar, spelar liksom inte någon roll. Visst, jag erkänner utan omsvep att jag(vi) har det bra, väldigt bra. Fast måste jag känna skuld för det? Måste jag klassas som en bortskämd snorunge som inte fattar något bara för det? Har man ensamrätt på att haft det jävligt bara om man varit ensamstående, sjuk eller/och arbetslös... är det bara då man vet hur det är att leva? Jag är den första att erkänna att det finns väldigt många människor som har det otroligt jobbigt, jag är inte en av dom, men jag sliter också trots att jag inte är ensamstående, sjuk eller arbetslös... Måste man bestämma vem som har det värst och jobbigast?
Kan man inte bara enas om att vi alla har det lite motvals ibland.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)