Han har gjort det igen, denne Petter Northug. Denna gång på allvar och på riktigt. Han har gjort sig skyldig till ett ytterst allvarligt brott och tidningarnas rubriker är stora och svarta. Skidstjärnor uttalar sig och undrar hur dum, dummare, Petter kunde vara så omdömeslös. Norges statsminister säger att Petter minsann får ta sitt straff som alla andra. Vi är ju alla lika inför lagen heter det ju. Petters sponsorer har krismöte. Bilder på Petter ska bort, bort från norska skidlandslags bilar och websidor.
Killen som vunnit det mesta i skidväg för sitt land har blivit svarte Petter med hela det norska folket.
Ett misstag och du är ute. Det blåser hårt på toppen. När han kanske som mest behöver glada tillrop, när han kanske mår som sämst, när han inte längre fixar att träna livet ur sig för att ta den där medaljen som folket kräver av honom, vänder sig folket mot honom. Klart är att Petter borde gjort ett annat val, tagit en kaffe och en taxi hem, det som han har gjort är inte alls bra på något sätt. Han och andra kunde ha dött. Fast kanske ska man inte döma så fort. Kanske har Petter på andra sätt tidigare försökt signalera till omgivningen att han inte mår så bra. Kanske tog han i lite för mycket denna gång? Rattfylla är inte att leka med. Jag vet alldeles för lite om Petter Northugs (privat) liv och om olyckan, men av det jag läst i dagens media finns där inget om att han kanske behöver hjälp och stöd. Det är mest synd om sponsorerna och barnen som har/hade Petter som förbild. Kanske kan detta bli en tankeställare för sponsorerna om hur de ska agera i fortsättningen. Vilka krav kan man rimligen ställa på en människa? Kanske blir det en tankeställe för alla dessa barn och ungdomar om hur det kan vara "där på toppen". Vad innebär det att tjäna en säck med pengar? Hur mycket och hur länge ska en människa orka prestera? Jag kan bara hoppas på att Petter orkar komma igen, hoppas att det finns någon där ute som vill hjälpa honom på riktigt. Det är han värd. Han och alla andra som kämpar på med sina liv, alla vi som snubblar och kraschar ibland, alla vi som inte gör så smarta val ibland, alla vi som lever här och nu omkring dig. Vi och alla behöver bli sedda och älskade med fel och brister. Inte bara när vi vinner.
