Idag sade det pang. Jag gick in i något som inte var en vägg. Fast någonting gjorde iallafall att det blev tvärstopp. På förmiddagen fick jag och några andra ta del av en livsberättelse. Om hur man kan släppa taget om allt skräp många av oss drar omkring med. Sedan skulle vi böja järn som var 2 500 grader varmt. Det gick sådär. Det blev ett motstånd jag inte var beredd på. Små liv som växer upp möter också motstånd. Det gäller att våga, att stå stadigt och att vara beredd på motstånd. Det går. Det går vägen. Det fick jag veta idag. Igen. I veckan ska jag böja järn.