Jag har aldrig haft en hund. Jag har nästan aldrig minst någon när och kär. Men förra onsdagen dog en mycket kär hund. Daisy. Hon var en av dom finaste hundar jag någonsin träffat. En del kan gråta när som helst för vad som helst, men jag är inte en sådan person. Det är ytterst sällan jag fäller en tår. Men förra onsdagen strömmade tårarna ned för kinderna. Det var så skönt. Vi satt hela familjen och höll om varandra och grät. Det var så befriande. Tack Daisy. Tack för den för den tid vi fick tillsammans. Tack Daisys familj för kärlek och tillit.