Det var fler än jag som inte ville sitta på vägen hem från vårt äventyr. Eftersom jag inte har sjöben blev det ett stadigt grepp om relingen , blicken mot horizonten och stilla tankar om att vågorna snabbt skulle ta oss till stadig mark. Så blev det, och där stod familjen Mys och väntade. Tänk att små, små armar runt ens hals kan värma en nerkyld kropp så fort...