Glappkontakt. Hjärnsläpp. Kalla det vad ni vill, i lördags fick jag ett bryt. För mycket av ädla drycker från Italien och Mexico bidrog, men felet var helt och hållet mitt. Huvudvärken i söndags var dock inte helt av ondo, jag hade kommit på en hel del kvällen före. Bland annat att jag är så förbannat trött på processer. Det är så himla lätt att säga att - Jamen, det är ju inte så konstigt att det inte är så lätt nu, du är ju inne i världens PROCESS... du går ju i skolan, ni har ju flyttat, ni har ju fått bebis... jamen, vad f-n, det är ju inte någon process, det är ju LIVET som pågår. Inte någon process. Ordet process är för mig oerhört begränsande. Jag har under en lång, lång, tid nu varit i så himla många P-R-O-C-E-S-S-E-R att jag i lördags bara ville skrika och spränga murarna runt omkring mig. Jag vill vara FRI! Jag vill leva livet här och nu! Det kommer ständigt nya saker att bearbeta, det kan vara en nära väns skilsmässa, en förälders sjukdom, vad som helst. Listan på saker att oroa sig för kan göras hur lång som helst, men jag vill från och med i lördags inte kalla det processer. En process är för mig övergående, men livet är ju inte övergående, eller jo - det är väl just det som livet är - men livet pågår ju hela tiden, oavsett skilsmässor, sjukdommar eller vad det än må vara. Och jag vill inte bara överleva, jag vill leva också, njuta av allt som ständigt pågår runt omkring en. Livet kan vara som en karusell som bara snurrar fortare och fortare och till slut gör en illamående. Barn blir sällan illamående av karuseller, dom lever här och nu...