Jag trodde aldrig det här om mig själv, om jag ska riktigt ärlig. Jag trodde inte att jag skulle törsta efter mer kunskap så här snabbt efter avslutad kurs. Kanske är det så att det är just då som hungern efter mer är som störst, jag vet inte, men jag trodde inte att det skulle bli så för min egen del. Fast nu vill jag ha mer kunskap. Nu hoppas jag att flitets lampa skall lysa även i höst. Konstigt är det. Men också härligt. Det är ju roligt att kunna saker. Roligare att kunna saker riktigt bra. Förhoppningsvis gör jag det snart. Förhoppningsvis slutar jag inte efter det. Mer ska ha mer... Jo, men det går att få det utan att trampa andra på tårna, utan vassa armbågar. Jag vill visa att det går. Jag vill ju bara bli riktigt bra på det jag vill hålla på med. Jag vill aldrig sluta.

Jag vill inte bita i det sura äpplet. Jag vill utvecklas och bli bra på att ta konst (iga) bilder.

Jag är i mål. Jag har avslutat det jag påbörjade för mer än två år sedan. Det har var en krokig väg, inte alls så rak och lätt som jag faktiskt trodde. Lite snett och vint har det varit, lite motgräs och en del självmål. Nu är jag trots det i mål, och lite längre bort finns det ett nytt mål att nå. Jag hoppas vägen dit innehåller lite mindre uppförsbackar. Jag gick i mål av egen kraft, men jisses vad jag har gråtit och slitit. Tack alla vänner, tack fina lilla familj, tack alla er som hjälpt mig på vägen. Utan er hade det varit oändligt mycket tyngre. Nu är kraften åter, känslan av att något nytt och bra är på ingående är stark och tydlig. Jag vill försöka göra färre självmål, jag vill försöka nå ett nytt mål igen, även om det just nu är lite långt borta. Jag är beredd att satsa igen. För att du är med mig.

Var på fest i helgen. En härlig fest. Det är verkligen så att allting är inte över och förbi bara för att det tar slut. Det är verkligen så att det kan vara en början på något nytt. På något härligt. Igen. Att våga satsa på nytt är häftigt. Modigt. Härligt. Inte dumdristigt eller jättesvårt. Jo, det är jättesvårt innan man vågar tro på sig själv och andra. Jobbigt och svårt innan tilltro och kärleken får ta över. Då går allting lätt och enkelt. Det visade den här festen. Att modet att våga satsa på kärleken igen är större än att fega ur. Hurra till alla modiga människor!! Kraft till alla att våga vara modig! Hurra för vår och sommar igen. Solvärme och humlesurr. Hurra för livet!

Det börjar närma sig slutet. Av kursen. Livet har just börjat. Lär mig hela tiden. Snubblar. Faller. Tar nya tag, trots gråregn och motvind. Jag vill. Du vill. Vi vill. Därför kommer vi framåt. Vidare. Det är härligt att mötas på nytt. Se nya saker. Känna nya känslor. Säga nya ord. Om och om igen. Vi faller, vi tar oss upp. Vi fortsätter utvecklas. Jag snubblar. Jag tar mig upp. Vi fixar allt.

Häng förövarna högt. Spika upp dem på allmän plats för bespottning. Nej. Det är inte lösningen på problemet. Hjälp förövarna. Ta hand om de utsatta barnen, vänd dem inte ryggen. Våga stå upp som vuxen, våga prata, våga hjälpa, vägra ge upp. Patrik Sjöberg har gett dessa övergrepp ännu ett ansikte. Förbannat illa ser det ut. Vill blunda, får inte. Våga se, våga lyssnar, orka hjälpa. Vägra tystnad.

När jag ser i backspegeln ser jag tillbaka på en tid som varit väldigt tuff, men också lärorik. Nu har nya dörrar öppnats, nu kan jag ana att något bra är på gång. Jag ser färger igen. Det är lätt att bara se med ett öga, att blunda lite för sanningar som kanske sägs bakom din rygg. Vågar man släppa sargen och öppna ögonen kommer livet till en. Kliv ut ur skuggan, kliv in i solljus och värme. Ta vara på ditt liv. Ta hand om dig, om kärleken och om dina riktiga vänner. Lev fast det det är svårt.

Jag var på ett möte idag. Jag blev glad där och då. Det finns härliga människor där ute som ser och hör andra människor. Som vågar tänka lite mer, lite annorlunda. Tänka på de som finns i närheten, runt omkring. Tänka på det som är viktigt. Tänka på hur man kan underlätta för människor att mötas. I samtal. I lugn och ro. Tack för att ni finns! Var på ett annat möte i förrgår. Jag blev ledsen där och då. Det finns de som är ute efter att korsfästa dig. Det finns de som vill röka dig inne, som vill kväva dig. De finns de som inte ser, som inte hör. Fast i deras sällskap vill jag inte vara, så jag öppnar ett fönster och kliver ut. Ut till mina vänner, till min familj. Tack för att ni finns!