Sitter och funderar på lite av varje. På facebook. På färg och form. På att gå in i väggen. På klotter och satir. Och på brandlarm. Det är mycket nu... men vi mår bra. Vi har tid. Vi hinner. Det finns andningshål i tillvaron som gör att vi fortfarande skrattar och busar med varandra. Vet att jag är urusel på facebook, jag håller inte kontakt med alla vänner via den sidan, jag svarar inte på inbjudningar och inlägg. Dåligt och nonschalant kanske några tycker. Kanske har jag hamnat i någons papperskorg. Det kan jag på ett sätt förstå, men för mig räcker det med att bara vara tillgänglig på mobilen, på mejlen, på vanliga telefonen, per post och live... Det räcker gott, för mig.