söndag 30 januari 2011




Den stora sade till mig imorse - "Mamma, du kan ju ingenting..." Hoppsan, tänkte jag, innan hon i nästa andetag fortsatte med - "Fast jag älskar dig ändå, för du är bäst..." Hm, tänkte väl det... Fast faktum är att jag inte är som några av våra vänner som lätt och ledigt själva kaklar om badrummet, tapetserar om sovrummet, slipar upp golvet i vardagsrummet. Dom bara kan sådant och gör det till ett helgnöje typ. Nej, jag är inte den som kommer att sitta med den stora och hjälpa till med matteläxan. Jag är inte den fixar till datorn när den inte gör som jag vill. Det är aldrig jag som ställer mig på en pall och borrar upp en ny hylla. Sticka och virka kan jag inte heller. Hm, det ligger kanske något i det den stora säger. Fast å andra sidan blir dom flesta uppsnurrade på läktarn om dom försöker ta en boll ifrån mig. Har vi tråkigt en dag kan det hända att jag börjar hoppa på ett ben eller ställer mig på huvudet, och då kommer skratten igång igen. Om vädret är dåligt är det inte omöjligt att hela rummet blir en koja. En och annan yogaposition har jag koll på. Och när vi gick hemåt igen från vår utepicknick i eftermiddags sade den stora - "Mamma, kan inte du göra den där supergoda tomatsåsen och penne när vi kommer hem, det är ju det godaste jag vet..." - "Jo, hjärtat, det kan jag göra..."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar