söndag 10 oktober 2010


För några dagar sedan såg jag ett program som handlade om kvinnor som bär burka. När jag var liten brukade vi leka burka eller burken. Leken gick ut på att en kompis räknade och alla andra skulle springa och gömma sig. Sedan skulle man, utan att bli tagen av den som räknade, springa till ett visst ställe och ropa - "Burka!" Nu har burka fått en annan betydelse för mig. Fast ändå inte. Det handlar på något sätt ändå om att inte synas... om att gömma sig. Men nu är det ingen lek längre. Nu är det - hm, ja, vaddå? Är det kvinnofientligt? Ska vi förbjuda kvinnor att bära burka? Eller ska vi tillåta att våra barn kan ha en dagisfröken vars ansikte vi inte kan se? Jag tycker det är en jättesvår fråga och vet inte på vilket ben jag ska stå. Respektera varandras åsikter, hudfärg, läggning, religion. Lev och låt leva, det är ett rätt bra motto.
Igår blev kalaset inställt, idag ställde vi in hela dagen. Grönt snor och hosta kan ställa allting på ända. Ibland känns allt hopeless... då kan det vara härligt att dansa till irländsk musik. En strimma av energi kom till oss och vips så fyllde vi huset med vild rockmusik och U2 fick oss att för en stund glömma inställda kalas, burkor och snor. När vi sedan trötta och nästan febriga lyssnade till introt till filmen Min Granne Totoro, var det som vanligt igen. Varmt och lyckligt.
Slutet gott, allting gott.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar