Jäpp. Det är grått väder. Det är inte sommar. Hela havet stormar. Fast jag vägrar att se allting i svart. Idag ska jag göra en äppelsmulpaj, tända en brasa och krama om min underbaraste familj. Kanske en "Totorofilm". Ska bara mysa och hålla om. Tycka om. Vägra depp! (Vi får se om jag lyckas...)

Höstlovet är över. Jag behöver sitta ner en stund. Reflektera. Stoppa upp. Hur går det? Uppåt, rakt fram eller neråt. Jag och hunden har hängt massor. Det går bra. Hur går det i övrigt? Jag skulle nog säga att det går rakt fram. Vad som döljer sig vid kurvans slut vet jag inte. Fast jag tror det är något bra. Känner det på mig. Vill göra en bok. Den stora vill spela innebandy. Den lilla vill fortfarande bli mamma, storasyster och prinsessa. Vi vill vara tillsammans. Det är det bästa av allt.

Det regnar. Det är höst. Underbara barn är lediga från skola och dagis. Badhus och mycket bus. Jag har brandjour. Vill läsa bok framför fin eld i braskaminen. Det rullar på. Det är bra.

 

Vi har åkt båt i helgen. Över till fastlandet och den kungliga huvudstaden. Många trappor var det, många vägar och bilar är det. Vi hade det trevligt. Fast vi längtade hem...

 

Tänk om vi alla finns i något (polis) register? Tänk om det finns uppgifter och bilder på mig hos någon (polis) myndighet, i Sverige, i världen. Helt plötsligt blir man stoppad i tullen när man ska på semester. Eller portad från någon restaurang. Eller nekad plats på skolan där man vill gå. Eller så klart än värre saker. Jag säger som min mamma: - Det är inte lätt att vara människa. (eller polis!)

 

Förstår att "den store" trivdes här. Helt sanslös fint var det. Är det. Fast både den lilla och den stora tyckte att vi körde lite för mycket bil, och badade lite för lite...

Tiden går och jag får inget svar. Kanske har jag hamnat på avbytarbänken igen. Kanske borde jag ha satsat på basket istället...? Är det en fnurra på tråden? Just som jag trodde att vägen mot målet blivit lite rakare, så svänger den igen... Vad är egentligen meningen med all denna väntan?