Idag fick vi vår första uppgift. Temat för uppgiften var - ingång. Eh, jaha, tänkte jag. Det är lika bar att släppa på spärrarna och prestationsångesten med en gång. Inte snegla på de andra i klassen. Så kände jag en våg av självförtroende välla över mig och jag tog fem penslar och en himla massa färg och satte igång. Vid dagens slut hade jag ett litet embryo till min första "riktiga" tavla. Det kändes helt otroligt härligt!! Kanske är inte alla dörrar och fönster mot konstvärlden stängda, kanske öppnade jag någonting idag som, för mig, kan blir något stort. Det spelar ingen roll vad andra kommer att tycka och säga. För mig var/är detta stort och härligt, det är det som spelar roll. Endast!

Ibland är det som om någonting skymmer sikten. Livet känns skört som ett grässtrå. Människor runt omkring oss blir skjutna till döds. Folk svälter. Räntan går upp och ner och hit och dit. Alltid finns det något att oroa sig för. Hösten kommer med mörker och kyla. Hösten kommer med sprakande färger och nya möjligheter. Varför inte börja en kurs? Varför inte prova ett nytt te att mysa med i soffan med en ny bok? Ibland är skotten lösa, ibland överlever man...

På väg mot höst. På väg mot något nytt. Det har varit en bra sommar med festliga måltider, glada barn och vänner, flygturer och tågresor. Det har varit en sommar som vi sent ska glömma. Nu stundar en spännande tid, igen. Just i det här läget har vi aldrig varit tidigare. Jag sitter lugnt i båten och vet att allt blir så bäst som det bara kan bli.

Sommar och sol. Surfing och bad. Den stora har hoppat från högsta, den lilla har upptäckt att havet inte är så kallt och läskigt. Snart börjar ett nytt kapitel. Förskoleklass, dagis och nya utmaningar på konstskolan. Det kommer att bli en bra fortsättning på allt gott som varit denna sommar. Hösten närmar sig, det gör ingenting. Vi surfar vidare...

Yes. Idag blev en anna typ av dag. En väldigt mycket gladare dag... en nästan vacker dag då vädret var lagom och alla på stranden var trevliga och artiga. Den stora och den lilla får en bukett blommor av mig för denna dag... och väl hemma blev det också bra!

Näe. Idag var ingen rolig dag. 42 grader varmt typ, och ingen energi. En blå dag. Det hände inte ens något tråkigt... det hände liksom ingenting... det var bara så oerhört segt allting. Vi har lovat varandra, den stora och jag, att imorgon ska bli en annan typ av dag. Inte nödvändigtvis roligare, det är helt okej att ha tråkigt, men en annan typ av dag ska det bli. Den lilla hoppas nog på en mindre svettig dag. Mycket hår och full fart gör en populär bland flugor och mygg. Den lilla vill inte vara poppis bland dem. Nu så här när lugnet råder, tyst det är i huset... känns det ändå som sådana här dagar är välsingnade och välkomna de också. Allt behöver inte vara tipptopp roligt och spralligt hela tiden. Innan den stora åkte iväg till drömmarnas värld log vi mot varandra och sade fina små ord. Lilla handen i min, och så slutade dagen gott.

Fick en akut längtan efter att ha hund igår. Den stora har pratat länge och väl om hur härligt det vore att äga en lurvig liten hund, eller en stor, eller en korthårig, eller faktiskt bara vilken hund som helst. Det stora problemet för oss är nog att enas om ras och namn, för hund blir det. Kanske. Inte nu, men snart. Eller så inte. Vi får se. Tid och penger är bra att ha om man ska ha hund. Just nu är det lite dåligt med både tid och pengar. Lust och vilja är det också bra att ha. Det har vi mycket av. Ofta. Även tidigt på morgonen. Och sent på kvällen. I snöstorm. I höstrusk. Jo, det ska nog lösa sig. Kanske är det bra med en liten variant? Eller en stor, som inte bjäbbar så mycket... Springa är roligt. En snabb hund ska vi ha. Fast det är ju också lite tröttsamt. Kanske en inte så himla aktiv ras är något för oss? Vad skönt det är att ha lite att fundera på...