Häng förövarna högt. Spika upp dem på allmän plats för bespottning. Nej. Det är inte lösningen på problemet. Hjälp förövarna. Ta hand om de utsatta barnen, vänd dem inte ryggen. Våga stå upp som vuxen, våga prata, våga hjälpa, vägra ge upp. Patrik Sjöberg har gett dessa övergrepp ännu ett ansikte. Förbannat illa ser det ut. Vill blunda, får inte. Våga se, våga lyssnar, orka hjälpa. Vägra tystnad.

När jag ser i backspegeln ser jag tillbaka på en tid som varit väldigt tuff, men också lärorik. Nu har nya dörrar öppnats, nu kan jag ana att något bra är på gång. Jag ser färger igen. Det är lätt att bara se med ett öga, att blunda lite för sanningar som kanske sägs bakom din rygg. Vågar man släppa sargen och öppna ögonen kommer livet till en. Kliv ut ur skuggan, kliv in i solljus och värme. Ta vara på ditt liv. Ta hand om dig, om kärleken och om dina riktiga vänner. Lev fast det det är svårt.

Jag var på ett möte idag. Jag blev glad där och då. Det finns härliga människor där ute som ser och hör andra människor. Som vågar tänka lite mer, lite annorlunda. Tänka på de som finns i närheten, runt omkring. Tänka på det som är viktigt. Tänka på hur man kan underlätta för människor att mötas. I samtal. I lugn och ro. Tack för att ni finns! Var på ett annat möte i förrgår. Jag blev ledsen där och då. Det finns de som är ute efter att korsfästa dig. Det finns de som vill röka dig inne, som vill kväva dig. De finns de som inte ser, som inte hör. Fast i deras sällskap vill jag inte vara, så jag öppnar ett fönster och kliver ut. Ut till mina vänner, till min familj. Tack för att ni finns!

Bilderna är tagna för ganska precis ett år sedan. Ett år har alltså redan susat förbi, men det har varit ett år av kärlek. Den lilla kom, den stora har växt lite till. Hjärtat svämmar över, vi är förundrade, berusade av våren, vår kärlek, våra barn och vänner, vårat liv... över prickigt och randigt...

Tog en tur i skogen i lördags och än en gång häpnade jag över vilka fantastiska former som finns i naturen. Helt magiskt. Och helt gratis. Jag kan gå i gång på skrot och plåt, (den stora säger att jag plåtar just det) men naturens färger och former är verkligen något att knockas av. Lugnt och skönt är det i naturen också. Att lyssna till tystnaden är så underbart. Det är härligt att kunna välja mellan storstadsdjungel, havsutsikt, skogsdoft och allt annat Moder Jord har att erbjuda.

Solen börjar så smått värma. Ta er tid, sätt er på en parkbänk och njut en stund. Lyssna på fågelsången, blunda, slappna av, läs en bok... gör vad ni vill. Ingen stress. Du hinner.

Jag känner doften av nybakat bröd. Den som är lite större än mig springer runt med kompisar och gapskrattar och ute snöar det. Musiken vi spelar är tokig och helvild. Livet är rätt skönt. Mina föräldrar brukar säga att det är bra att byta perspektiv ibland, så jag provar det här en stund så får jag se vad som händer...