Nej. Stopp. Det räcker nu. Återigen har det meningslösa våldet slagit till. Många ropar nu på SvFF, på  fotbollen och samhället att de ska ta tag i problemet med det meningslösa våldet. Är inte helt säker på att det är fotbollens fel och att SvFF måste tag i med hårdhandskarna för att lösa problemet med det meningslösa våldet. Samhället däremot är ju VI. VI som lever här och nu, i Stockholm, Helsingborg och på andra platser. VI kan alla göra något åt det meningslösa våldet. VI kan alla lära våra barn, och vuxna för den delen, att knivar, pistoler och basebollträn sällan eller aldrig löser en konflikt på ett konstruktivt sätt. VI kan alla försöka tänka ett varv till innan vi hatar någon, något. AIK:s Black Army drog tillbaka (BRA gjort! Fast varför trycka upp en sådan t-shirt överhuudtaget??) en t-shirt dom tryckt upp inför mötet mot Göteborg. På t-shirten stod  "hata, hata, hata Göteborg". Nej, det är ingen harmlös ramsa som bara skriks på en fotbollsarena. Det är inte ett roligt inslag i duellen mellan fansen. Det är inget man efter matchen bara kan skratta åt och rycka på axlarna. Det är ord som "hata" och "döda" som barn, ungdomar och vuxna pumpas med dagligen i olika spel, på TV och idrottsarenor. Att få bort dessa ord och liknande kan så klart vara svårt att få bort från TV och andra medier, men supportrar för de olika lagen skulle kunna göra gemensam sak i att sluta med "hata" ramsor på arenan till exempel. Om alla supporterklubbar runt om i Sverige satte sig ner och snackade ihop sig om hur de vill att det ska låta från läktarna, att nidramsor om andra laget, om andra lagets spelare, inte får förekomma kanske klimatet runt matcherna skulle tes sig lite mindre hotfullt. Om barn, ungdomar och vuxna får höra positiv pepp om sitt eget lag från sina supportrar och positiv pepp från motståndarnas supportrar tror jag att stämningen skulle bli lite trevligare. Ett sådant initiativ från supporterföreningar skulle dessutom sända ut signaler att fotbollen och SvFF försöker göra något åt det meningslösa våldet. Detta initiativ skulle heller inte kosta något alls. Att ändra en ramsa från "hata Göteborg" till "heja HIF" kostar inget. Det är faktiskt helt gratis. Jag tror att stämingen på läktarna blir gladare om supportrarna gav positiv energi till sitt egna lag istället för att lägga energin på att hata motståndarna. Och fotbollen, SvFF och samhället är ett. VI har alla ett ansvar att säga ifrån när någon slår, kallar en för "jävla idiot", eller sparkar någon som ligger. På skolgården, i lekparken, på gatan. Det kan så klart vara lite läskigt att gå fram och säga "stopp, lägg av!", men det är ännu läskigare med det meningslösa våldet...

 

 

Häromdagen kraschade den stora. Åksjuka slog till på bussen in till skolan. Snäll vän tog hand om den stora och såg till att den andra vuxna fick styra upp det hela eftersom den andra hade jour. Igår pajade bilen. Spindellederna var slut. Snäll man fixade tillfällig bil. Idag snöblandat regn. Idag ringde telefonen. Den stora har rasat i backen med huvudet och knät före. Snäll vän tog hem den stora. Idag jour så snäll granne får ha "bakjour" och hämta den lilla på dagis. Den andra vuxna kommer sent så snäll granne får ta hand om den lilla om det blir larm. Ikväll jour slut, så vi kan hämta den stora hos snäll vän. Med den tillfälliga bilen.

 

Kärlek och tusen tack till vänner, goda fina grannar och bilfixarman för att ni finns!

 

Besökte Sveriges huvudstad i helgen. Tempot var högt, många människor på samma plats som vi, många att anpassa sig till, många tider att komma ihåg för att göra vistelsen så effektiv som möjligt. Det är skönt att byta tillvaro ibland, få nya intryck, nytt perspektiv på saker och ting. Lyckades sno åt mig några minuter för mig själv, hann sitta ner för några sekunder på parkbänk och reflektera. Kom fram till att jag/vi har det bra. I huvudstaden och på ön. När vi kom hem igen till vårt, stod där en kruka färsk timjan och ett kort med texten "Välkomna hem". Varm i hjärtat och glad i själen blev jag/vi. Vilka vänner. Borde göra likadant oftare. Ge en blomma till en vän. Just nu har vi några som behöver extra kärlek. Sänder med telepati goda tankar och krafter till dessa vänner. Vi kämpar med er. Finns där. Alltid.

 

Dimman kan ställa till det ibland. Flygplan får svårt att landa, skidskyttar får svårt att skjuta. Fast dimma kan också vara väldigt vackert. Vattenspeglingar också. Än är inte innebandysäsongen över, än är det långt till vår. Fast det är vackert.

 

I väntans tider. En del väntar på att barnet ska komma. Andra på att telefonen ska ringa. Många väntar på svar. Några på att posten ska titta förbi. Somliga väntar på att (arbets) dagen ska ta slut. Jag har en vän som väntar på sin cytostatikabehandling... En sommar på sjukhuset blir det. En sommar att ta sig igenom. Med livet i behåll. Det finns inget annat. Det kommer att göra ont. Det kommer att fällas många tårar. Många sår blir det. I själ och hjärta. Vi finns där för er. I själ och hjärta. Det ska gå.

 

 

 

 

 

Läste lite ur Kristin Kaspersens bok "Stark i Kropp och Själ" häromdagen och där svarade hon sina söner varför hon tränar och tar hand om sig så mycket. Hennes svar: -"För att jag vill bli gammal med er..."

Det gjorde det ännu lättare att gå till gymmet idag, äta en frukt efteråt och köpa fisk till middag till den stora och den lilla.

Lite lugn och ro, meditation på det och 2014 blir ett bra år.

 

 



Den stora: - Idag var en krånglig dag. Fast jag har skrattat mycket idag också.
Känns som om den stora sammanfattat livet i en mening...