Häromdagen kraschade den stora. Åksjuka slog till på bussen in till skolan. Snäll vän tog hand om den stora och såg till att den andra vuxna fick styra upp det hela eftersom den andra hade jour. Igår pajade bilen. Spindellederna var slut. Snäll man fixade tillfällig bil. Idag snöblandat regn. Idag ringde telefonen. Den stora har rasat i backen med huvudet och knät före. Snäll vän tog hem den stora. Idag jour så snäll granne får ha "bakjour" och hämta den lilla på dagis. Den andra vuxna kommer sent så snäll granne får ta hand om den lilla om det blir larm. Ikväll jour slut, så vi kan hämta den stora hos snäll vän. Med den tillfälliga bilen.

 

Kärlek och tusen tack till vänner, goda fina grannar och bilfixarman för att ni finns!

 

Besökte Sveriges huvudstad i helgen. Tempot var högt, många människor på samma plats som vi, många att anpassa sig till, många tider att komma ihåg för att göra vistelsen så effektiv som möjligt. Det är skönt att byta tillvaro ibland, få nya intryck, nytt perspektiv på saker och ting. Lyckades sno åt mig några minuter för mig själv, hann sitta ner för några sekunder på parkbänk och reflektera. Kom fram till att jag/vi har det bra. I huvudstaden och på ön. När vi kom hem igen till vårt, stod där en kruka färsk timjan och ett kort med texten "Välkomna hem". Varm i hjärtat och glad i själen blev jag/vi. Vilka vänner. Borde göra likadant oftare. Ge en blomma till en vän. Just nu har vi några som behöver extra kärlek. Sänder med telepati goda tankar och krafter till dessa vänner. Vi kämpar med er. Finns där. Alltid.

 

Dimman kan ställa till det ibland. Flygplan får svårt att landa, skidskyttar får svårt att skjuta. Fast dimma kan också vara väldigt vackert. Vattenspeglingar också. Än är inte innebandysäsongen över, än är det långt till vår. Fast det är vackert.

 

I väntans tider. En del väntar på att barnet ska komma. Andra på att telefonen ska ringa. Många väntar på svar. Några på att posten ska titta förbi. Somliga väntar på att (arbets) dagen ska ta slut. Jag har en vän som väntar på sin cytostatikabehandling... En sommar på sjukhuset blir det. En sommar att ta sig igenom. Med livet i behåll. Det finns inget annat. Det kommer att göra ont. Det kommer att fällas många tårar. Många sår blir det. I själ och hjärta. Vi finns där för er. I själ och hjärta. Det ska gå.

 

 

 

 

 

Läste lite ur Kristin Kaspersens bok "Stark i Kropp och Själ" häromdagen och där svarade hon sina söner varför hon tränar och tar hand om sig så mycket. Hennes svar: -"För att jag vill bli gammal med er..."

Det gjorde det ännu lättare att gå till gymmet idag, äta en frukt efteråt och köpa fisk till middag till den stora och den lilla.

Lite lugn och ro, meditation på det och 2014 blir ett bra år.

 

 



Den stora: - Idag var en krånglig dag. Fast jag har skrattat mycket idag också.
Känns som om den stora sammanfattat livet i en mening...

Med ett ryck vaknade jag 05:50. Larm! Full fart med blåljus på mörka vägar. Vi gjorde vad vi kunde. Sedan tog andra över. 2014 har inte börjat bra för alla. En blomma till alla som kämpar där ute. Med stort och smått. När vi skulle åka hemåt igen fastnade vi i leran. En snäll man med traktor kom och hjälpte oss. Med ett ryck var vi körbara igen. Om vi alla hjälper varandra går det lite lättare.