Det regnar. Det är höst. Underbara barn är lediga från skola och dagis. Badhus och mycket bus. Jag har brandjour. Vill läsa bok framför fin eld i braskaminen. Det rullar på. Det är bra.

 

Vi har åkt båt i helgen. Över till fastlandet och den kungliga huvudstaden. Många trappor var det, många vägar och bilar är det. Vi hade det trevligt. Fast vi längtade hem...

 

Tänk om vi alla finns i något (polis) register? Tänk om det finns uppgifter och bilder på mig hos någon (polis) myndighet, i Sverige, i världen. Helt plötsligt blir man stoppad i tullen när man ska på semester. Eller portad från någon restaurang. Eller nekad plats på skolan där man vill gå. Eller så klart än värre saker. Jag säger som min mamma: - Det är inte lätt att vara människa. (eller polis!)

 

Förstår att "den store" trivdes här. Helt sanslös fint var det. Är det. Fast både den lilla och den stora tyckte att vi körde lite för mycket bil, och badade lite för lite...

Tiden går och jag får inget svar. Kanske har jag hamnat på avbytarbänken igen. Kanske borde jag ha satsat på basket istället...? Är det en fnurra på tråden? Just som jag trodde att vägen mot målet blivit lite rakare, så svänger den igen... Vad är egentligen meningen med all denna väntan?

Lilla hunden har varit olydigt idag. Igen. Börjar ta sig lite för mycket frihet. Den lilla är sjuk. Första veckan på dagis efter långt sommarlov tar på. Jag har jour. Igen. Vill fälla ner persiennerna och sova.

Ja. Det ska jag.