Tänk om vi alla finns i något (polis) register? Tänk om det finns uppgifter och bilder på mig hos någon (polis) myndighet, i Sverige, i världen. Helt plötsligt blir man stoppad i tullen när man ska på semester. Eller portad från någon restaurang. Eller nekad plats på skolan där man vill gå. Eller så klart än värre saker. Jag säger som min mamma: - Det är inte lätt att vara människa. (eller polis!)

 

Förstår att "den store" trivdes här. Helt sanslös fint var det. Är det. Fast både den lilla och den stora tyckte att vi körde lite för mycket bil, och badade lite för lite...

Tiden går och jag får inget svar. Kanske har jag hamnat på avbytarbänken igen. Kanske borde jag ha satsat på basket istället...? Är det en fnurra på tråden? Just som jag trodde att vägen mot målet blivit lite rakare, så svänger den igen... Vad är egentligen meningen med all denna väntan?

Lilla hunden har varit olydigt idag. Igen. Börjar ta sig lite för mycket frihet. Den lilla är sjuk. Första veckan på dagis efter långt sommarlov tar på. Jag har jour. Igen. Vill fälla ner persiennerna och sova.

Ja. Det ska jag.

Varför ringer dom inte? Varför svarar dom inte? Ska jag ta en kaffe eller öl? Kan det inte blixtra till snart? Dagen är inte över än, men åh vad denna eviga väntan är tröttsam.

Tillbaka igen! På riktigt. På alla sätt. Hoppas jag. Nu är semestern slut för många av oss, nu börjar skolan och dagis och vardagen igen. Skönt tycker en del, jag till exempel. Usch tycker andra. Det har varit en skön ledighet, med konsten i fokus. Många underbara möten har det blivit på Konsthänget i Klintehamn. Glada tillrop från sommargotlänningar och fastboende. Riktigt roligt. Nu håller jag, som vanligt, tummarna för att jag inte ska stå i skuggan, att jag slipper mörka moln på himlen. Jag vill kliva ut och göra det jag vill. På riktigt. På alla sätt.