Jag var på ett möte idag. Jag blev glad där och då. Det finns härliga människor där ute som ser och hör andra människor. Som vågar tänka lite mer, lite annorlunda. Tänka på de som finns i närheten, runt omkring. Tänka på det som är viktigt. Tänka på hur man kan underlätta för människor att mötas. I samtal. I lugn och ro. Tack för att ni finns! Var på ett annat möte i förrgår. Jag blev ledsen där och då. Det finns de som är ute efter att korsfästa dig. Det finns de som vill röka dig inne, som vill kväva dig. De finns de som inte ser, som inte hör. Fast i deras sällskap vill jag inte vara, så jag öppnar ett fönster och kliver ut. Ut till mina vänner, till min familj. Tack för att ni finns!
Bilderna är tagna för ganska precis ett år sedan. Ett år har alltså redan susat förbi, men det har varit ett år av kärlek. Den lilla kom, den stora har växt lite till. Hjärtat svämmar över, vi är förundrade, berusade av våren, vår kärlek, våra barn och vänner, vårat liv... över prickigt och randigt... 
Tog en tur i skogen i lördags och än en gång häpnade jag över vilka fantastiska former som finns i naturen. Helt magiskt. Och helt gratis. Jag kan gå i gång på skrot och plåt, (den stora säger att jag plåtar just det) men naturens färger och former är verkligen något att knockas av. Lugnt och skönt är det i naturen också. Att lyssna till tystnaden är så underbart. Det är härligt att kunna välja mellan storstadsdjungel, havsutsikt, skogsdoft och allt annat Moder Jord har att erbjuda. 
Jag känner doften av nybakat bröd. Den som är lite större än mig springer runt med kompisar och gapskrattar och ute snöar det. Musiken vi spelar är tokig och helvild. Livet är rätt skönt. Mina föräldrar brukar säga att det är bra att byta perspektiv ibland, så jag provar det här en stund så får jag se vad som händer...
