Solen börjar så smått värma. Ta er tid, sätt er på en parkbänk och njut en stund. Lyssna på fågelsången, blunda, slappna av, läs en bok... gör vad ni vill. Ingen stress. Du hinner.

Jag känner doften av nybakat bröd. Den som är lite större än mig springer runt med kompisar och gapskrattar och ute snöar det. Musiken vi spelar är tokig och helvild. Livet är rätt skönt. Mina föräldrar brukar säga att det är bra att byta perspektiv ibland, så jag provar det här en stund så får jag se vad som händer...

- Mamma, finns det internationella mansdagen? Och varför äter man semlor på internationella kvinnodagen? Den stora funderar stort.

- Nej, hjärtat, det finns faktiskt inte någon internationell mansdag. Och att det är semlor just idag, på internationella kvinnodagen är bara en slump. Det brukar inte vara så alltid.

- Då tycker jag att vi får ordna en internationell mansdag. Och då ska man äta glass!

En galen vecka har det varit. Den stora feberyrade, den lilla vomerade väldigt ofta, det blev liksom noll och inget gjort. Då ringde telefonen och plötsligt skulle jag ut och plåta nästa dag. Sedan blev alla friska under en och samma natt och när vi vaknade skulle det fixas med den storas födelsedagsfest. Trots att vi vadade i pappernäsdukar, kräkstvätt och dammråttor veckan lång, så blev det en kalasfin avslutning på denna vecka. Återigen har konstaterat att vi har det så himla bra. Vi har så underbara vänner, vi kunde trots sjukhärva dansa till Patti Smith och få den stora och den lilla att glömma feber och snuva för en stund och vi kunde skratta tillsammans med varandra och våra vänner. Men det var på vippen att jag ramlade baklänges några gånger...

Längtar, längtar, längtar till att få hoppa i plurret, i ett solvarmt hav, i en vacker pool. Just nu känns det väldigt långt till det hoppet, för nu är det mest pappersnäsdukar, feberyra och kräks...

Läste en artikel i Freeride att Freddie Meadows yogar mycket. Smart kille. Han varvar sin träning med stryrketräning, löpning och yoga, allt för att han ska kunna blir ännu vassare i sin surfing. Många timmar i vattnet, gymmet, och på mattan gör honom till en av Sveriges bästa.

Drömmer om att en dag kunna surfa, yoga och plåta på "riktigt"... och drömmar KAN slå in... så jag ger inte upp...

Snön yr utanför mitt fönster, det är iskallt och ruggit. Snart är februari slut, snart kommer våren. Så ge inte upp...

Jag har under en längre tid känt mig lite tillknycklad, lite osynlig och ensam i mitt plåtande. Så i förra veckan bestämde jag mig för att återta tron på mig själv som fotograf. Det gick bra, och kanske var det därför jag kunde höra vad vår mentor sade till mig. Han sade positiva saker. Hade kom med konstruktiv kritik och han sade det på ett sätt som jag kunde förstå och ta till mig. Nu är jag på banan igen, nu är det roligt igen. Inte bara för att jag hörde bra saker, utan också för att jag hittat tillbaka till MIN egen röst, MITT uttryck, och det har jag gjort själv. Ibland får man faktiskt klappa sig själv på axeln och säga "bra jobbat!"